Igår satte jag mig med en cappuccino och Prints of ..., en bok med foton från olika storstäder i Centraleuropa. Senare begav jag mig in till stan för att först träffa Henrietta ett tag och sedan möta Clara. Vi åkte in till Unga Dramaten där vi mötte Claras mamma för att äta på Elverket, och sedan gå och se Liv Stömquist tänker på dig.
Jag är inte den som går på teater ofta eller ser hyllade föreställningar. Igår började ett frö gro inom mig och jag tror att efter detta kommer jag nog vilja investera en hundring då och då för att gå på föreställningar som denna. Känslan i rummet är väldigt intim och eftersom att skådespelarna agerar med publiken blir hela upplevelsen så himla mycket bättre.
Jag bjuder väldigt sällan på mig och när en av skådespelarna, utklädd till Yoko Ono, närmar sig mig och fäster blicken på mig visste jag att det var kört. Nervöst vänder jag mig till Clara och hoppas att hon ska gå vidare till någon annan. När jag vänder huvudet tillbaka står hon precis framför mig. Jag kan inte göra något annat än rodna och när hon anspelar på att det är "love in the air" mellan mig och Clara, ja då börjar båda jag och Clara att gråta av skratt. När vi gick därifrån fick vi ett "lycka till" av hon som spelar Yoko.
Alltså, en av de roligaste kvällarna jag haft på länge, samtidigt som feminism i relation till förhållanden och kärlek behandlas genom hela pjäsen. Väldigt lärorikt men wööö va kul.
.gif)
