...

Känner mig tom. Bea har åkt. Casper och Hanna har åkt. Är egentligen inte ensam men har aldrig känt mig så ensam någonsin. Kanske är vädret eller att jag inte ens har möbler till mitt nya rum. En madrass och en liten hylla typ, man bah mmmm minimalism. Så ensam när jag satt och packade upp att jag bah la mig på madrassen och grät i tjugo minuter. Blev avbruten av någon man som kom och lämnade våra nya postfacksnycklar och som pratade hetsigt på tyska. Pinsamt. Man bah hej jag är ny i huset och svarar dörren gråtandes.

Nu ska jag och Maja baka en inflyttningskaka och försöka plugga lite. Kontrasterna i livet är enorma. För några dagar sedan stod jag med de bästa människorna i mitt liv och dansade till den bästa musiken någonsin. Har lyssnat på den här, och den här, non stop. Idag har jag handskats med CSN-papper och begravit mig i pronomen, substantiv med artikel och ackusativobjekt.